Yvette Guilbert och hemligheten med hennes svarta handskar.

Hon var ”pratsångare merän sångerska för hennes sånger var oftatill häften berättade, till hälften sjungna. För övrigt kallade man henne för ”den nationella Pratsångerskan”.

Émile Zola och många intellektuella älskade henne men hon skrämde många människor. Hennes texter var oanständiga, ibland t.o.m. makabra och perversa. Yvette Guilbert (1868-1944), en av de största idolerna på 1890-talet var lite symbolen för ångesten över sekelslutet.

När hon var ung arbetar hon som försäljerska på Printempsvaruhuset i Paris. Sedan är hon engagerad som komisk sångerska på mer eller mindre kända parisiska kabaréer. Man applåderar henne dock inte så ofta. Hennes röst hade inget speciellt med sig.

1890 lyckas Yvette att bli anställd på den berömda Röda Kvarn, och då så ändrar sig allt för henne. En mycket populär kritiker tillägnar henne en sida i sin tidning. I artikeln, full av beröm, applåderar han inte bara åt Yvette Guilberts talang och stora originalitet, han ger också en elge åt hennes handskar!

Kabarésångerskorna på den här tiden, gjorde sina uppträdanden på scen med vita handskar. Det var traditionen, Yvette Guilbert, hon, hon chockade publiken genom att bära långa, svarta handskar! Anledningen till hennes val (publiken visste det inte) var extremt enkelt: med svarta handskar minskade hon anmärkningsvärt mycket sina tvättutgifter. Innan Yvette blev berömd så var hon väldigt fattig. Hon var hela tiden tvungen att vara ekonomisk. Självklart fortsatte hon att bära svarta handskar även efter sin triumf.

Däremot övergav hon snart sin stil som dekadent kvinna. Hon började att sjunga traditionella franska sånger som var mycket mindre provocerande. Med den här nya repertoaren så gjorde hon turnéer i utlandet. Hon åkte till och med till Skandinavien. Vid två tillfällen (1899 och 1927) kom hon till Stockholm för att sjunga. Varför inte läsa Yvette Guilberts memoarer? Deras titel: mitt livs sång.