Cromagnonmänniskan kallas de första fossila fynden av vanliga människor av arten Homo sapiens av släktet Homo i Europa, daterade till cirka 33 000 f.Kr.

Cromagnonmänniskan är inte ett taxon utan en samlande term för de tidiga Homo sapiens och termen faller därför utanför ramen för namngivning av människans tidiga utvecklingsstadier. Namnet har de fått från fyndplatsen Abri de Cro-Magnon (abri betyder ungefär skydd på franska och cro betyder hål på occitanska, Magnon ska vara efternamnet på ägaren till marken) i Les Eyzies de Tayac i Frankrike. De första fynden gjordes där när geologen och paleontologen Louis Lartet i mars 1868 fann fem skelett i samband med utgrävningar vid ett vägarbete. Homo sapiensuppstod i Afrika för omkring 200 000 år sedan, och fynd i Mellanöstern finns från ungefär samma tidsepok som cromagnon, det vill säga den övre paleolitiska perioden i pleistocen. Man tror därför att emigration kan ha skett både över Sinaihalvön och över Gibraltar.

Utseende och levnadssätt

Cromagnonmänniskan var till väsentliga delar lik oss själva. Den var mycket spensligare och längre än neandertalmänniskan, och hade till och med en något större hjärna än dagens människa. De levde mest på jakt, men förefaller även att ha utvecklat insamlandet av ätliga växter. Verktyg och vapen gjorde de i ben och flinta, som hittats i den så kallade aurignackulturen. Man anser att de kan ha haft någon form av hyddor och en föreställning om andliga värden. De berömda grottmålningarna i bland annat Lascaux anses härröra från tidiga cromagnonbosättningar och har tolkats som schamanska metoder att fånga villebrådets andar. Dock visar den stora geografiska utbredningen av närmast identiska grottmålningar och skulpturer att cromagnonmänniskorna var kulturellt öppna och saknade den främlingsfientlighet som utmärker dagens återstående jägar-samlarfolk. Skelettfynd tillsammans med smycken, jaktvapen och verktyg tyder på rituella begravningar, och studier av skador och förslitningar på skallar och tänder både från Främre Orienten och från sydvästra Europa visar att de hade stark sammanhållning och tog hand om sjuka och gamla individer i gruppgemenskapen.

Kontakter mellan cromagnon och neandertalare

Det har spekulerats mycket om huruvida dessa tidiga Homo sapiens kan ha existerat parallellt med neandertalmänniskorna. Uppenbart är att de har förekommit samtidigt, det finns också teorier att dessa två arter ska ha parat sig med varandra. Fossilfynden visar dock att neandertalarna försvann runt 10 000–15 000 år efter att de första Homo sapiens kom till Europa. Om det skedde genom förlust av habitat eller genom direkt konfrontation återstår för forskningen att reda ut. Ny DNA-forskning (Neanderthal genome project) tycks visa att dagens icke-afrikanska människor har spår av neandertalmänniskors gener. Om resultaten är riktiga, så harhybridisering förekommit På 1990-talet gjordes ett fynd i Portugal, som skulle kunna tolkas som att ha drag av både neandertal- och cromagnonmänniska, men i det fallet är forskarna än så länge oeniga. Under 2015 har nyheter om ytterligare en möjlig hybrid publicerats.