Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00,
22 april 2016 i kategori Socialt vett
Fråga: Jag är en snart 30-årig smal kvinna
men har då och då lite rund/svullen mage. Upplever inte att jag är allergisk
mot något speciellt och jag äter vad jag känner för och är nöjd med mig själv.
Men ständigt kommer denna fråga ”Åh, ska du ha barn/är du gravid?” från vänner,
från bekanta på olika arbetsplatser, från främmande människor på stan. Ett
exempel: Nyligen var det ett gammalt par, där mannen gick förbi mig i en affär
och petade på min mage och sa ”Grattis till barnet”, jag sa ”jag är inte
gravid, jag ser bara ut så här” och frun såg generat och tyst på mig medan
gubben bara traskade vidare med henne i släptåg.
Jag börjar bli ordentligt trött på det här. Min kille är stor och rund om
magen och nöjd med det, men ingen har någonsin påpekat något om hans mage i
hans 38-åriga liv.
Frågor om det sociala sammanhanget: Varför bryr sig folk hur andra ser ut?
(Och vad spelar det för roll?) Varför bryr sig folk om man är gravid? (Jag
trodde att sådant var privat om man inte gick ut med den informationen
publikt?) Eller har det något med evolutionen att göra att ”vi i
gruppen/samhället” måste bli inblandade i det? Varför petar ingen på min killes
runda mage? Och varför frågar ingen honom när han ska ha barn?
Jag trodde det var en grej i Sverige att man inte rör vid främmande
människors kroppsdelar utan tillåtelse, men så verkar inte fallet vara när det
kommer till kvinnors magar? Vad kan jag ge för svar på denna ständiga fråga,
eftersom frågan kommer väl förfölja mig fram tills jag är runt 40-45 år gammal?
Svar: Det här ämnet har tagits upp många
gånger i spalten. Problemet med dessa bottenusla frågor verkar inte minska
trots alla mina svar där jag förklarar att man aldrig, aldrig ska fråga någon
om vederbörande väntar barn. För det första har man inte med att göra. För det
andra kan frågan vara fruktansvärd för den som vill ha barn men inte kan bli
gravid, har haft missfall, inte vågar få barn, inte har någon att få barn med,
osv. Är man direkt relaterad till ett kommande barn vet man det oftast. Om inte
får man vackert vänta till dess att den eventuellt barnväntande själv berättar.
Görs inte detta håller man undan sin pinsamma nyfikenhet och inser att naturen
omsider ger svaret på den fråga man inte ska ställa. Män tillfrågas sällan om
de är gravida, av än så länge givna skäl.
Andra som tar sig rätten att fråga dig om du väntar barn bör omedelbart
bemötas med motfrågan: ”varför undrar du det?” och när svaret blir ungefär: ”ja
alltså, jag trodde det” säger du: ”jaså det gjorde du, jaha.” Sedan är
förhoppningsvis samtalet avslutat.
En annan surare motfråga är ”hurså? gör du det?” oavsett frågaren är man
eller kvinna.
Är den som frågat riktigt bedrövligt korkad och fortsätter att fråga ”men
är du det eller inte?” så kan du sucka, titta åt något annat håll och börja
prata om vädret. För de oförtröttliga som insisterar på ett svar måste du
markera att det inte är deras angelägenhet och säga ungefär det, alltså ”om jag
är med barn eller inte är en total privatsak.”
Du behöver inte svara om du är gravid eller inte. Mannen som petade på din
mage var otroligt oförskämd, säkert omedvetet men likafullt gräsligt. Du kunde
ha sagt ”vad gör du!” med ett upprört tonfall. Att ge tillbaka med samma så
kallade mynt, alltså peta på petarens mage och säga ”lite för mycket mat?” är
att falla ner i samma taktlösa djup. Det vill ingen med vanligt folkvett.
Magdalena Ribbing