Skrivet av Magdalena Ribbing 06:00,
20 april 2016 i kategori Allmänt, Måltider
Fråga: Min sambo påpekar när vi
äter att jag inte får ha ena handen i knät. Stämmer det? Armbågarna på bordet
vet jag att man inte ska ha.
Svar: Enligt god gammal sed har man inte
händerna i knät under en måltid vid ett bord. Tumregeln är att man inte ska
misstänkas för att ha ett vapen dolt under duken, så som det kunde vara för
fasligt länge sedan när man inte var säker på vem som var vän eller fiende.
I modernare tid har man inte händerna i knät av ett annat skäl brukar det
sägas: man ska inte misstänkas för att klia sig på knäna, allt slags kliande är
olämpligt, det vill säga kan te sig obehagligt för medgästerna, vid måltider.
Men jag ser inte så sällan att även de som ska vara våra förebilder och
därför syns i medierna har händerna, en eller båda, i knät vid de särskilt fina
tillställningar som vi får se i tidningar och TV.
De som har händerna i knät har kanske vanan kvar från någon barnramsa från
förskolan, exempelvis den vanliga ”maten på bordet – händerna i knät – när vi
är tysta var så god och ät.” Vad ska barnen tro annat än att de ska händerna i
knät?
Ändå vidhåller jag den svenska traditionen att inte ha händerna i knät,
utan placera dem på bordet. Att lägga upp så mycket som halva underarmarna på
bordet är ett oskick, gjorde barn det förr kunde de vuxna säga ”inte så mycket
kött på bordet tack” – kött = armarna. Men löst knutna händer precis på
bordskanten är korrekt och när man tänker på det, avsevärt trevligare än att ha
dem i knät under duken.
Riktigt gammaldags finlir är att lägga högerhandens tre mittersta fingrar
på bordskanten framför tallriken, och vänsterhandens pek- och långfinger över
dem, som en minimal trave. Det kan du glömma. Men ta gärna upp handen ur knät.
Magdalena Ribbing